Hej allihop. Nu har baby kommit! Han kom för drygt 2 veckor sedan, den 7 januari. Han kom i precis 36 fulla veckor, vägde 2 930 g och var 48 cm lång. Det blev en del oförutsedda händelser...

Vattnet gick måndagen på förmiddagen innan han föddes och jag åkte till Danderyds sjukhus för kontroll. Som tur var hade jag den berömda väskan halvpackad och innan jag åkte lyckades jag slänga ner lite kläder till mig själv. Jag hade sån tur att mina föräldrar var på väg till mig för att hälsa på och hjälpa till. Nu fick de istället sjutsa mig. Väl på sjukhuset konstaterade de att de var vattnet som gått - innan det satte igång ordentligt trodde jag faktiskt att jag kissade på mig. Eftersom jag inte var fullgången och huvudet inte var helt fixerat fick jag ligga kvar. Jag skulle vara sångliggande och varje gång jag gick på toaletten - en gång i timman? - så ville de kontrollera hjärtljuden. Risk fanns att navelsträngen kunde komma i kläm. Men på morgonen så hade huvudet fixerats och jag fick vara uppe som vanligt.

Dagen gick utan värkar så även nästa dag. På torsdagmorgonen skulle jag egentligen blivit igångsatt men de hade väldigt fullt på förlossningen så de sa att jag hade förtur till fredagen. Men framåt lunch började jag känna mig febrig.  De mätte och jag hade lite feber. Någon timma senare kände jag mig sjukare och de mätte igen, febern hade stigit. OCH NU BLEV DET FART PÅ DEM. Jag fick antibiotika intravenöst, ringde min man och kördes ner till förlossningen. Efter att ha haft ONT i kanske 2 timmar fick jag lustgas och sedan sterila kvaddlar (som gjorde ont, men hjälpte). Hela tiden, även mellan värkarna hade jag mycket ont i ryggen. Han låg nämligen i vidöppen hjässbjudning (tror jag det heter) vilket ger ryggvärk och kräver mer. Jag var "borta" i flera timmar, men öppnade mig helt till 10 cm på 6-8 h. Sedan ville han inte "komma ner", jag fick inga krystvärkar. Hjärtljuden blev sämre och laktatprov som togs visade att han var påverkad. Så det blev KEJSARSNITT hastigt och lustigt. Ja, lite lustigt i alla fall. Jag hade nog väldigt ont trots lustgas för jag minns att när de sa att jag snart skulle få bedövning och sedan tvättade min rygg och ingen bedövning kom så blev jag väldigt irriterad och otålig, fast det bara kan ha rört sig om några minuter. Slutet gott allting gott. Baby plockades ut, min man och andra tog hand om honom, jag låg på uppvak 3 timmar och vi möttes igen på ett rum på samma avdelning jag legat på innan förlossningen. Sedan körde (och kör fortfarande!!!) vi matning var tredje timma. Första två dygnen med kopp, sedan med urmjölkad bröstmjölk i nappflaska för han fick i sig för lite mat. Och så fick han lite gulsot så vi stannade länge på sjukhus. Vi kom hem onsdagen veckan efter torsdagen han föddes. Sex dygn alltså, knappt.

Och nu är han två veckor gammal! Han är väldigt söt, det tyckte alla på sjukhuset också. Vi har inte haft några besök än, men på söndag kommer min familj hit.

Ja, det får räcka. Jag vet inte om det blir några fler inlägg från min sida, vi får se... Lycka till allihop. Och särskilt du Carina.

Kram Lisa

Jag är så nyfiken på hur det går för er Anna och Lisa??

Det är ju snart dags för er och ni har kanske redan fått små mirakel.

Vår lilla Knoll gör sig påmind ofta nu och i natt har Knoll sparkat vilt så jag knappt har kunnat sova och pappan har snarkat på andra sidan mig...

Doktorn är så nöjd med Knolls utveckling att hon tyckte det räckte med UL en gång i månaden men förstår att vi vill komma oftare så vi är där varannan vecka!!

Jag får större mage men går ner i vikt... försöker äta mer men det är inte så lätt... blodtrycket har också lugnat sig så allt ska väl vara lugnt här!!

Carina... Vad ska jag skriva? Ens egna problem blir en piss i rännstenen. Jag säger inte att jag förstår dig, men trots att vi tidigt (på första ultraljudet i v7-8) visste att bara ett embryo hade fäst så känns det lite underligt att bara vänta ett barn när de satte in två. Jag tor på er och på att ni tar er igenom det här. Att prövningarna är över och att allt går bra.

Kram Lisa

I torsdags var jag ensam på ultraljud då min man var i Stockhom och de ville att vi skulle göra ett ultraljud till innan vi åkte till Skåne.

Nu visade det sig att Totta inte levde längre...

Knoll däremot verkade var pigg och hade rätt storlek.

Det känns så jävla orättvisst då vi redan förlorat ett barn i vecka 36. Två av våra tre barn är döda!!

De kan inte säga varför det hände och vi kommer troligen aldrig att få veta. Totta kommer att ligga kvar och födas då Knoll föds och kommer att tillbaka bildas. Vi får dock begrava detta  barn och det känns bra. Vi kommer att gå på ännu tätare kontroller och nu och jag är helt sjukskriven tiden ut. Även min man kommer att bli sjukskriven.

Idag ska vi upp på en extra koll men ultraljud på förlossningen. Vi åker nämligen till Skåne på måndag och de vill kolla upp oss innan.

Igår var vi hos barnmorskan och fast det är för tidigt så mätte hon min mage. Hon tyckte den såg så fin ut att hon inte kunde låta bli... den var 30-31 cm och då är jag i vecka 23 och hade jag haft en i magen hade jag varit i vecka 32!! Tjockis kan man kalla mig!!

Vi var sen och kollade på vagn, det är ju lite mindre utbud då det gäller tvillingvagnar. Den som vi tycker är bäst har en stor nackdel och det är att barnen alltid sitter ifrån en då de väl hamnat i sittvagnen, typ 6 månader. Det gillar inte jag, jag vill se dem och jag tror att det är bättre för barnen också. När vi åker till Skåne i jul ska vi kolla mera!!

Hej till alla särskilt till Kia. Vi tre som skriver då och då (Lisa, Carina, Anna) på den här bloggen har alla varit till AVA-kliniken i Riga, Lettland för äggdonation. Och vi har alla blivit gravida. Jag med ett barn och både Carina och Anna med två (dock fick även jag två embryon insatta). Jag är också nöjd med kliniken men har ingenting att jämföra med. Fråga vad du vill så ska jag försöka svara.

Annars inte så mycket nytt, lite krämpor bara. Ska på tillväxtultraljud i v 32, nästa vecka. Baby börjar bli stor! 

Igår var vi på ultraljud i vecka 21+2 och de skulle göra en mätning av dem men det gick inget vidare...

Knoll ville hela tiden vara med på bild och tryckte ner Totta i botten så de kunde inte mäta den bebisen så bra. Först var det -17 men det slutade på -5 och Knoll på +8.

Vi ska tillbaka igen den 17 dec för att kolla bättre då, jag får väl ställa mig på huvudet innan!!

Hade lite högt blodtryck så jag ska ta toxin prover och lämna urinprov hos barnmorskan på måndag och sen får vi se vad de säger...

Kia, jag har samma bakgrund som dig, vi förlorade vår son i vecka 35 då moderkakan lossnade helt. Sen blev det inget mer och vi har gjort äggdonation i Riga på AVA-kliniken och är jättenöjda. Jag har en annan blogg om du vill kolla www.gabrieldahljonsson.bloggagratis.se

Var hos barnmorskan igen den 13 nov.Sista veckan har jag verkligen kännt att det börjat bli frustrerande att jobba halvtid och känna att man inte hinner med allt man vill. Har också kännt att jag haft 0 stresstolerans, vilket inte är ett plus när man arbetar med barn och föräldrar. Hormonerna hänger verkligen löst och jag är anfådd m.m När vi var ute på promenad med barnen fick jag sätta mig för jag började se "stjärnor" framför ögonen. Barnmorskan bokade en tid direkt hos läkaren igen, hon tyckte också det var lite länge som det var nu att arbeta fram till den 15 dec. Måndagen den 16 nov var jag hos läkaren och han sjukskrev mig helt utan tvekan. Han sa att man bukade bli helt sjukskriven från v. 25 när det var tvillingar eftersom det är en riskgraviditet. (Då var jag nästan i v. 28)Kändes som en lättnad när jag väl fick avslutat allt på jobbet.

Onsdagen efter var vi på 28-veckorsutraljudet. Våra barn såg friska och livliga ut men pojken var lite mindre än flickan. Barnmorskan ville att vi skulle kolla upp det på kk i Malmö för det var lite för stor skillnad tyckte hon. Fick tid i Malmö dagen efter och där hade de lite andra instrument som kunde mäta näringstillförsel och blodcirkulation i moderkakan etc. De tog också ett ctg så att barnens hjärtljud var normala. Var där hela två timmar men allt var bra så det känns skönt. Det var bara att pojken vägde lite mindre, men inte mindre än vad som kan vara normalt vid tvillingar.

Nu vågar även jag gå och titta på babykläder :-) och har fått två hela kassar av en kompis. Börjar läsa om förlossningen och kollade på en film om tvillinggrav och födsel som heter 1+1=2. Kan rekommenderas.

Bra stödsrumpor och strumpbyxor för svullna gravfötter kan man hitta på butik21.com. Bara ett litet tips :-)