Tillslut har vi fått nog och ska på barnläkarbesök i övermorgon. Som jag tidigare skrivit så har han gaser. Det har inte blivit bättre med åldern. Han har ett enda sovpass i spjälsäng under dygnet och det är tidig kväll, oftast mellan 20 och 24, men ibland bara till 22. Resten av dygnet sover han bara över min eller pappas axel och när jag promenerar med honom i bärsjal.

Så i måndags för en vecka sedan var vi på akupunktur för spädbarn, men akupunktören sa att hon inte trodde hon kunde hjälpa honom. Hon trodde att han hade komjölksproteinallergi eftersom han var torr och röd i ansiktet (ihop med symptomen gaser och nästan diarré). På inrådan av henne och även BVC (som inte kunde göra något, inte heller ta blodprov) har vi börjat med mat för denna allergi. Än märks ingen skillnad förutom att han efter tre dygn börjat få lite hårdare avföring. Bara det inte blir som med maten Enfamil som vi prövade i drygt en månad. Han blev hårdare i magen och fick ont av det med påföljd att han skrek av smärta (normalt kvider och vrider han sig "bara").

För egen del är det jobbigt. Jag är visserligen uppe i varv och klarar det betydligt bättre än jag hade trott. Vem hade kunnat ana att man överlever ganska bra på tre timmars sömn per dygn plus lite slummer sittande i soffan? Jag går och lägger mig klockan sju varje kväll och sedan får jag sova två, tre, fyra eller någon enstaka gång fem timmar. Han sover inte längre på min mage så det är all riktig sömn jag får.

För övrigt är den stora utvecklingen hans "prat". Han pratar med läten av olika slag med oss, sig själv och med döda ting såsom böckerna i bokhyllan som han hela tiden älskat att titta på. Men när de inte svarar honom blir han arg och frustrerad (vår tolkning, han låter så). Han har en liten mjuk kanin som låter när man skakar den. Den pratar han mycket med. Jag skakar den och låtsas vara kaninen som pratar till honom med pipig röst. Ofta blir han mycket exalterad då, fäktar och darrar med armar och ben.

Klart slut för denna gång.

Lisa och Bobo