Baby är stillsam av sig men med kraftigare "sparkar" några gånger per dag sedan 1-2 veckor. I söndags hade jag fullt upp, likaså i måndags. På kvällen frågade jag mig själv när jag senast känt av baby (mer än fjärilsvingar). Svar vet ej. Tisdagen kom och gick utan de kraftigare sparkarna jag tänkt mig bara skulle öka i styrka och antal. Onsdagen kom och gick på samma sätt. På kvällen körde jag med ett trick jag läst att man kunde sätta igång baby med. Jag drack ett stort glas iskall saft och lade mig ner och väntade i en timma. Ingenting hände förutom att jag nickade till då och då, men baby rörde sig inte. (Läskigt nog drömde jag att min döda katt var levande igen, men att bara jag kunde se henne).

Så på torsdagmorgon ringde jag till mottagningen jag är inskriven på. Barnmorskan jag pratade med fick mig nästan att gråta. "Om du är orolig tycker jag absolut att du ska ringa till förlossningen." Jag ringde dit och en lugn person sa att "tja, du kan ju få komma hit..." (underförstått, om du nu verkligen måste). Men jag blev lugn av det, men sa att jag kommer. Åkte dit (samma ställe dit jag går för specialistmödravård), fyllde i ett papper och väntade. En barnmorskeelev (nästan klar) kom och tog en CTG-kurva på mig. Vilket inte alls var någon sorts avancerad apparat som jag föreställt mig. Bara en hjärtljudsmätare och en mätare av livmoderns sammandragningar. Båda små dosor som låg mot min mage, med band om dem och magen. Så fick jag ligga i 20 minuter och så skulle jag trycka på en knapp varje gång jag kände av baby. Svårt! (Men nu kom faktisk 2-3 lite kraftigare signaler). 

Efter det vänta igen och så träffade jag en ung läkare som sa att kurvan var svårtolkad och eftersom det var så lång tid jag inte känt något mer än fjärilsvingar så skulle de göra ultraljud. Jag fick en tid en och en halv timma senare (jag åt lunch). Ultraljudsläkaren kände igen mig. "Men har inte du varit här nyligen?" Hon kollade baby och att flödet i navelsträngen var ok. Allt var BRA! Hon sa att baby var livlig! Baby väger nu en aning mer än ett kilo och är fortfarande lite plus i vikt för sin ålder. Trehundra grams viktuppgång på två veckor, inte illa!

Väntade en gnutta till och träffade en annan läkare som konstaterade att allt var bra. Enda förklaringen är att baby kanske vänt sig och sparkar åt ett annat håll.

Ja, det är bara att vänja sig...

I måndags var vi hos barnmorskan och fick då höra på hjärtljud... jag är ju lite orolig för att allt det inte ska gå bra så det kändes underbart att få höra deras hjärtljud, den ena hade 140 slag/min och den andra hade 150 slag/min! de sparkade också bra i högtalaren...

Den 10 nov ska vi på det stora ultraljudet och skriva in oss på specialistmödravården.

Jag mår bättre men förmiddagarna är fortfarande inte min favorit tid på dygnet... ska försöka börja jobba 25 % vecka 46

Hej alla!

Har inte hunnit läsa igenom allt ni har skrivit, ska göra det så fort jag kan! En snabb uppdatering från mig:

Vår lilla pojke föddes 5 veckor för tidigt. De satte igång mig pga havandeskapsförgiftning. Från första värken tog det 3 1/2 timme tills han var ute. Ingen trodde på mig när jag skrek "han kommer!!!" BM sa: Du är bara öppen 3 cm och man öppnar sig 1 cm i timmen. Jag skrek att jag ville ha epidural, men fick ingen eftersom jag ej var öppen så mycket. 15 minuter senare hade jag öppnat mig från 3-8 cm så jag fick aldrig någon smärtlindring. Då satte krystvärkarna igång och efter en stund flög han ut som en kanon rätt på BM! Alla i förlossningsrummet (inklusive vi) var helt chockade över hur snabbt allt gått! Det gjorde jävligt ont! När värkarna satte igång var det bara 1 minut mellan värkarna så jag fick aldrig någon paus, och till slut överlappade de varandra. Jag trodde jag skulle ha det såhåär i 17 timmar så jag fick panik och bara tokskrek.

Pyret vägde bara 2100 g så han blev inlagd på neonatalen. Han hade svårt att hålla värmen, och så blev han sondmatad då han ej hade någon sugreflex. Vi var på sjukhus i 2 1/2 innan vi fick komma hem.

Nu är han 1 månad gammal och helt underbar! Jag ammar han men ger även tillägg. Han har lite problem att gå upp i vikt så han övervakas noga av barnkliniken.

När jag tittar på han blir jag helt förundrad att detta faktiskt fungerade och att jag blivit mamma. Jag brukar titta på bilden vi fick efter ET då han var ett 9-celligt embryo. Han är ett mirakel efter 5 års längtan! Detta är mycket större än jag trodde det skulle vara!

Livet har blivit komplett!

Jag beundrar verkligen dig som orkar styrketräna Lisa! Själv har jag blivit sjukskriven på halvtid av läkaren. Först så ville hon att jag skulle arbeta 75%, sedan ändrade hon sig till 50% (fram till 1 nov) när hon undersökt mig och när jag berättat om hur det kändes i magen efter en allvarlig incident på mitt arbete. Jag har knappt några timmar i barngrupp och det är ju bra då det är det som känns tungt. Men nu till en början blev jag nästan mer stressad av att bara arbeta halvtid. Vet inte hur jag ska få ihop mitt schema och hinna vara där och göra det jag vill hinna med innan jag blir sjukskriven helt. Men det är helt fel att tänka så jag vet.  Men det är inte helt lätt att ta det lugnt fast man är trött så man inte vet var man ska bli av. Jag bara ser allt jag skulle vilja hinna med både på jobbet och hemma. Min man arbetar för fullt med att få vårt garage färdigt så att vi slipper ha det sedan när de små är födda. Sedan återstår en hel del sortering för att flytta ut grejorna i garaget som just nu upptar det framtida barnrummet...... Men jag blir trött bara jag bakar en äpplekaka ;-) Nej jag ska skärpa mig och verkligen försöka njuta och ta det lugnt på mina lediga eftermiddagar. En dag i taget.

Hur ska ni göra med vaccinet mot svininfluensan? Vet varken ut eller in. Men eftersom det redan känns tungt att andas så kanske det hade varit bäst. Men det är de två små som man vill vara säker på att det inte påverkar först. Ha det bra ni andra! Anna

Tidigare ikväll "wobblade" baby för första gången. Jag kallar det så. Den har hela tiden varit diskret, inte rört sig så mycket (kännbart) och börjat sent (v 22+0). Det är nu v 23+6 och för några timmar sedan rörde den sig så att det syntes utanpå. Jag låg ner och tittade på magen och plötsligt så böljade magen i en vågrörelse. Jag ropade på min man, men han hann inte fram (trots att den gjorde det igen några sekunder senare, ja det är svårt att springa med blixtens hastighet). Det var häftigt!

I lördags köpte vi spjälsäng med tillbehör - spjälskydd, madrass, madrassöverdrag, plastat frottéöverdrag, kudde, täcke, bomullsfilt, påslakan, örngott. Som jag misstänkte kostade påslakan och örngott mycket, ca 350, så jag hoppas att så småningom tjäna in det jag la ut på symaskin för några dagar sedan. Sy ihop sängkläder borde jag klara, trots att jag inte är bra på det. Men vem bryr sig om sömmarna är perfekt raka eller ej? Svar ingen. Jag tänkte försöka skapa en aktivitetsfilt till baby. Lite olika sorters tyg i olika färger hopsydda, kanske med vaddering, och saker fastsydda som är intressanta att ta i och bita i. För att fortsätta med hemmafruaktiviteter så är den stickade koftan klar! Men det blir nog inget mer stickat, jag tycker att det är för jobbigt (men skönt också att ha något att göra på kvällarna när man inte orkar något annat och så känner man sig ändå nyttig).

För övrigt känns det som att det är nu det börjar bli jobbigt. Jag är tröttare och går upp mer i vikt (4 kg, men jag stod länge på 2 kg). Det tar på krafterna och andhämtningen att promenera. Styrketräna är tufft, jag blir extremt trött efteråt. Men idag prövade jag att köra halva det minskade programmet och hålla på en halvtimma i lugnt tempo istället för en timma i lugnt tempo. Jag blev inte lika trött. Men då kör jag bara 4 olika övningar och 2 omgångar. Det jag körde innan jag blev gravid var väl ca 11 övningar.

Det måste vara mycket jobbigar för er som väntar tvillingar, eller snarare att det jobbiga kommer tidigare. Håll ut!

Kramar till alla från Lisa 

Trist att du blir så hängig av medicinerna. Jag var väldigt trött men inte som du verkar ha det..... Jag var dock väldigt glad över att jag hade semester under de "värsta" veckorna så att säg. Nu har jag jobbat i två månader och jag känner bara hur det blir tyngre och tyngre.... Vid två tillfälle har jag stannat hemma från jobb. Ena gången var jag helt utmattad av förkylning och förra veckan var jag hemma två dagar då det inte alls kändes bra i magen. Fick väldiga sammandragningar efter en allvarlig incident med ett av våra förskolebarn. Blir totalt anfådd bara av att gå i våra trappor på jobb. Var hos barnmorskan förra veckan och fick då rådet att ta järntabletter. Värdet var lågt och när det är det blir man tydligen trött, lättanfådd och mindre stresstålig. Har de sagt något till dig om hur länge de tror du kan arbeta? Jag får väl se vad läkaren säger på måndag, ska dit då. Men det känns lite tidigt att bli helt sjukskriven i vecka 22. Men jobbet känns tungt..... Känner att det är så mkt mer jag skulle vilja göra på jobb innan man går hem, men jag vill ju göra vad som är bäst för de små i magen såklart....det är ju viktigast. Och är det två rekommenderar de ju vila vila......