Det närmar sig med stora steg. Fem veckor kvar. Mindre än. Bobo ska börja på dagis (jag säger så, så det så!). Trots att han ska börja med korta dagar hela hösten - om allt går som planerat - så känns det "obehagligt". Slut på en sorts tid, början på en ny. Förhoppningsvis lättare. Men svårare, bland annat för allt jox med mat. Fortfarande är specialgröten hans basföda så personalen får vackert stå där och blanda pulver och varmvatten åt honom, bara honom. Vad han mer ska äta blir svårt. Vi har ännu inte hittat någon frukt eller grönsak han tål och vill äta. Hans lilla mage är extremt känslig. I går fick han lite mer mat än vanligt vid varje mål för han var hungrig (vi pratar om 1,2 eller 1,3 dl gröt istället för 1,1 och 0,8 istället för 0,7) och i natt var han vaken i tre timmar och hade ONT, mellan 00 och 03. Men totalt blir det ju mer mat än vanligt.

Det regnar och pappa och Bobo är ute. Bobo i sina nya stövlar. Jag hoppas han hittar många pölar att plaska i. Själv ska jag snart iväg och träna. Jag har haft ett uppehåll men då sa ryggen ifrån. Lite läskigt, jag vill inte få ryggskott igen. Och för min man var tiden jag hade ryggskott och alltså inte kunde ha hand om Bobo på natten den värsta i hans liv!!! Annars är livet ok. Ja, ok, men inte mer. Jag har dåligt med riktig glädje. Något är det eller så är det "bara" allt jobbigt som nu tar ut sin rätt. Nu har vi båda tid och ork att må dåligt.