Usch, dagisstart.

Första dagen som gick så bra. Jag hade ansvaret och både jag och Bobo var med hela tiden. Jag bytte blöja, jag åt med honom, jag satt på en bänk ute och såg på när han lekte.

Andra dagen som jag mådde så dåligt efter. De hade ansvaret, jag var inte med alls inne, de bytte blöja. Jag hade hans mat (pga allergier) så jag lyckades få äta med honom.

Tredje dagen tog jag ett snack, men det blev ju lite snabbt på trappan. Det verkar som de inte har något mellanting. Antingen är man med eller så är man inte med. Att ha det som jag ville, att man höll sig i bakgrunden och fanns där och såg på, nej det gick inte. Det skulle störa de andra barnen! Även att sitta ute på en bänk skulle störa dem så de också ville ha sin mamma eller pappa där. Hur nu de kan se att jag är en mamma och inte till exempel en resursperson. Och äta så var man antingen där och matade honom eller så var man inte alls där och såg inte hur han åtOch missförstånd. De tycks tro att jag vill ha koll på Bobo, när det är så att jag vill att Bobo ska veta att jag finns där. Herregud, vi talar om andra och tredje dagen på ett helt nytt ställe för en som är drygt 1½ år gammal. Istället för att vara på bänken ute vill de att jag ska sitta inomhus i ett rum - men du kan se ut genom fönstret.

Over and out.