Hej allihop! Jag har skrivit inlägg på din medicinoro Lisa. Min gynekolog har hjälpt oss jättemycket här i Sverige. Kanske har du någon gyneklog i Sverige som kan hjäpa dig? Till Carina vill jag svara på dina frågor om en eller två ägg. De bad oss fundera på vårt första besök tills vi skulle dit igen om vi ville sätta in en eller två ägg. Många kliniker har ju slutat sätta in två pga riskerna men Riga gör det fortfarande eftersom resultaten blev lite bättre om jag förstod det rätt. Men de är väldigt noga med att berätta om riskerna med tvillingfödsel. Vi bestämde oss för två eftersom chansen att en av dem tog sig var större och för att vi har haft sådan otur med mina egna ägg som varit så dåliga. Nu verkar det som om båda tagit sig och visst är vi glada om vi kan få två på en gång efter allt vi varit med om. Visst känner vi viss oro för komplikationer men samtidigt finns det ju många tvillingfödslar som gått bra. Så vi känner hopp. Livet kommer ju att förändras drastiskt om det blir så iallfall ;-) Jag var hemma från jobb en hel vecka efter ET. Arbetar som förskollärare som är ganska stressigt och strirrigt med tunga lyft o.s.v

Var på hälsosamtal i torsdags. Stack till i hjärtat som vanligt när man såg alla gravida magar i väntrummet tills jag kom på att så behöver jag ju inte känna nu. Kändes skumt och overkligt. Där kände jag igen mig i "Maja gräddnos" blogg. (Tack för tipset Lisa) Längtar så till de magiska tre månaderna har gått, hoppas oron lägger sig något då.

kram Anna

Jag trodde att man åt Estrofem tills man börjde med Utrogest. Är det olika på olika människor eller äter alltid alla samma dos? Jag har hört att om man har för tjock slemhinna ska man äta mindre, stämmer det?

Jag äter 3 Estrofem om dagen och ska jag alltså göra det i tolv veckor efter ET?

Äter alla 10 Utrogest om dagen??

När började ni äta dessa piller? progesteron? Hur många piller? Jag har fått 200 piller, inga vagitorier. Måste kolla om jag behöver hämta fler då vi ska dit.

Hur länge äter man östrogen?

Jag är mycket nöjd med AVA-kliniken i Riga som vi varit till för äggdonation. Men det finns en sak jag inte alls är nöjd med. När vi var där på det första besöket i mars så köpte vi medicin som skulle räcka fram till embryo transfer. Inga problem - det gjorde den och vi fick våra emryon insatta. I samband med detta köpte vi mer medicin. Innan vi reste tillbaka räknade jag ut hur länge den medicinen skulle räcka och kom fram till att det skulle den inte! (Jag har läst hur länge man brukar ta östrogen och progresteron). Vi gick tillbaka till kliniken och påpekade detta. Inga problem sa de, vi skickar medicin om det behövs mer. Jag orkade inte kräva att få mer med mig på en gång.

Väl hemma försvann progresteron (utrogest) i rasande takt. Jag kontaktade kliniken och de skickade mer av både progresteron och östrogen. Fortfarande utan att upplysa mig om hur länge jag skulle ta medicinen. De skickade den via DHL, som verkar vara ett korkat företag. Vi bor i hyreslägenhet med portkod. Vilket innebar att de inte kom in i huset för att lämna paketet! Detta skickar de en lapp om via normala posten! Dessutom hade det inte hjälpt om de vetat portkoden utan för att lämna paketet när ingen är hemma måste de ha en fullmakt med namnteckning (som man kan sätta upp på ytterdörren).

Jag fick mitt paket tillslut och allt var frid och fröjd ett tag tills jag återigen började räkna och tyckte att det här räcker väl inte? Det ska ju räcka till att trappa ner medicineringen också. Kontaktade kliniken igen som äntligen klämde ur sig ett datum då jag skulle börja nedtrappning och hur jag skulle göra det. Men medicinen jag har räcker inte. Så kliniken skickar återigen mer via DHL. Det sitter redan en fullmakt på vår dörr och jag bad kliniken att skriva portkoden på paketet. Få se om jag får mitt paket i morgon...

Det är väldigt påfrestande att vara orolig för att medicinen ska ta slut/paketet inte ska komma fram. Det är ju livsviktigt för fostret! Varför inte få både plan för medicinering och tillräckligt med piller när man är där?

Vår nystartade blogg om oss som tillverkar eller vill tillverka barn genom äggdonation slog besöksrekord idag. Det måste bero på att ni även läser om Maja Gräddnos liv och leverne. Hon har publicerat en hänvisning hit.

Vi är alltså några stycken som skriver här på bloggen. Några av oss är redan gravida på olika stadier genom äggdonation utomlands och andra väntar på att få ta emot ett embryo. Du som är i början av resan och funderar på vad äggdonation är, skriv gärna frågor i kommentarsfältet.

Hälsningar Lisa

Efter en väldigt orolig helg så gick vi äntligen på vårt andra ultraljud. Äntligen fick vi se två tickande hjärtan och vi blev väldigt lättade. Efter att ha mätt storlek etc. så trodde hon att vi var ungefär i sjunde veckan. Nu måste vi våga vara lite glada iallfall, fast det är svårt efter att ha varit med om så många besvikelser. Har haft problem med en del bruna flytningar men jag har läst att så kan det vara och det sa även min gynekolog. Men man kan ändå inte låta bli att oroa sig. AVA Riga tyckte jag skulle kolla med ett nytt ultraljud om två veckor för att kolla så allt är ok. Ska på hälsosamtal på MVC imorgon, får se vad de säger.

Jag känner igen mig lite i dina plågor Lisa. Jag arbetar heltid men är helt slut när jag kommer hem och kan också bara lägga mig ner och somna på direkten. Mina kollegor har t.o.m skickat iväg mig på lite välbehövliga "vilopauser" då och då. Är också konstigt hungrig och sedan när jag ska försöka äta så tar det stop direkt. Har haft förfärlig huvudvärk de senaste dagarna men det är väl värmen kombinerat med mediciner och graviditet. Har en vecka kvar till semestern och det ska bli skönt att få smälta detta i lugn och ro, kan inte riktigt koncentrera mig på jobbet. Det känns verkligen otroligt underligt att få uppleva detta efter så lång tid och vi fattar det inte riktigt ännu!

Jag har ätit östrogen piller i fem dagar nu och än så länge känner jag inga biverkningar. Ska man göra det?

Jag har haft lite småmagknip men inget annat, hoppas det blir det enda. Dig Lisa, kan jag inte hjälpa för jag har ju inte varit där ännu...

Aldrig hade jag trott att jag skulle vara tacksam för att jag är arbetslös, men det är jag. Hade jag haft ett arbete skulle jag hela tiden fundera på om jag var sjuk nog att vara hemma eller frisk nog att klara av att arbeta. I princip sedan återkomsten från Riga har jag mått likadant. Det är progresteron-hormonet som är boven. Jag tar det i tablettform och särskilt efter morgondosen blir jag rejält påverkad. Jag tar tabletterna så fort jag stiger upp och sedan äter jag frukost, ca 1 h senare känner jag mig ofta som en klubbad säl. Jag lägger mig ner och pang så somnar jag, sover en halvtimma och mår bättre när jag vaknar. Lite yrsel sitter i, men jag ger mig ut på promenad i alla fall, annars hinner hela dagen gå utan någonting.

Sedan har det tillkommit direkta graviditetsplågor. Förstoppning. Har ätit katrinplommon så det sprutar ur öronen utan nämnvärt resultat. Sedan några dagar tar jag ca 1/2 matsked hela linfrön över filen på morgonen och skillnaden är stor. Tack!

Illamåendet som varit som fjärilsvingar har den senaste veckan ökat i styrka. Men jag känner ingen lust att kräkas. Tacksam för det. Jobbigt med medicineringen då.

Mat. Ofta vet jag inte om jag är hungrig eller inte. Det suger till i magen. Det hela kompliceras av att jag i vanliga fall äter ofta (har problem med blodsockernivån) och tycker att om jag äter oftare än jag brukar, var tredje timma, så gör jag inget annat än äter. Jag vill inte längre äta fullkornsbröd p g a illamående, utom på morgonen, då klarar jag av det. Knäckebröd däremot går bra. Jag verkar vara lite tvärtom. Morgon och middag kan jag äta nästan som vanligt, eftermiddag och kväll måste jag hitta nya lösningar. Och så går det väldigt fort från inte hungrig till måste ha mat NU.

Andfådd har jag varit i flera veckor. Egentligen inget problem. Men det känns lite underligt att gå på promenad eller uppför en trappa och andas som en blåsbälg efteråt.

Jag är nu i nionde veckan, d v s 8 hela veckor plus ett antal dagar. Hur går det för er andra, hur mår ni?