Hoppas att jag får många läsare med den rubriken. Men till hälften är den sann. Jag ska skriva om sex, dock inte om mängder.

Jag och mannen har faktiskt fått till det några gånger, trots att Bobo bara är knappt tre månader. Kanske har vi kunnat börja så snabbt - tycker jag i alla fall, jag var inställd på ett halvår utan - för att det blev kejsarsnitt.

Det blev alltså av idag, men det börjar bli svårare. Bobo sover nästan bara sitt nattpass mellan 21 och 03 och han är så stor att han kräver närvaro när han är vaken. Vi lyckades få en stund där han läg vaken i sin säng ock tittade på de små mjukdjuren som hänger i mobilarmen. Varannan minut petade jag på djuren så de gungade fram och tillbaka - roligare att titta på då.  Vi höll till i lilla sovrummet intill, så jag sprang upp från älskogen - i början. Det hela tog väl 20 minuter. Men våra första två gånger, efter förlossningen alltså hihi, gick på en kvart vardera, den första med en skrikande baby en bit bort. Det gör jag inte om, men eftersom det var den första kändes det som det var en viktig gräns att passera.

Lisa

Ja så fick jag då äntligen en liten lucka så att jag både orkar och hinner skriva lite...... Våra barn föddes den 12 februari på Malmö KK. En flicka och en pojke, Ida och Malte. Jag födde dem i vecka 40+2 vilket ju inte är så vanligt. Vi hade ju varit beredda i en månad minst. De var beräknade den 9 feb och då hade vi en tid för undersökning för eventuell igångsättning. Efter att ha pratat med barnmorska och läkare bestämde vi oss för att sätta igång dem. De låg båda med huvudet ner så en vanlig förlossning var ju möjlig. Blev igångsatt  tisdag förmiddag och värkarna kom igång direkt. Men onsdag natt kl 03.00 hade det fortfarande inte hänt mer och värkarna hade avstannat så vi fick sova och åka hem onsdag förmiddag för att invänta att det skulle komma igång mer. Snopet. Torsdag morgon hade vi tid för undersökning igen. Då såg de att pojkens huvud låg så långt ner att det inte gick att mäta och att han ínte hade så mycket fostervatten. Altså var det dags för dem att komma ut och jag blev igångsatt igen torsdag middag.  Malte föddes fredag morgon 03.28 och Ida kom 17 min senare. Jobbiga timmar och det tog ett bra tag innan vi hämtade oss. Låg kvar på bb eftervård ett par dagar då mitt hb var väldigt lågt och för att vi fått två. Även min man fick stanna vilket var jätteschysst. Malte var ganska liten, 2300 och Ida 2800.

Men de mår bra och det är så skönt att det är över och att de mår bra. De har nu växt på sig rejält och imorgon blir de 6 veckor.

Är ganska trixigt med maten. Både ammar och ger ersättning och försöker få dem att vara hungriga och mata dem samtidigt. Inte så lätt att komma in i den rutinen. Matningen tar evigheter och vi gick över från drickskål till nappflaska ganska fort. Skönt är att min man är hemma nu de första två månaderna men snart ska han börja jobba igen..... Får väl hitta våra rutiner... Man är glad om man hinner äta och duscha själv mellan mat, blöjor och sömn.

Skönt att höra att ni också mår bra. Känner igen det där med gaser, det kämpar vi också med.

Ha det så bra så länge! kram Anna

Om det inte vore för kaskadkräkningar och gaser så skulle bebislivet vara härligt. Stackars Bobo har hela sitt liv haft gaser och därmed ont i magen, främst på natten. Men när han blivit ca 1 månad började han kräkas vid måltider. Inte varje mål, inte varje dag, ibland inte ens varje vecka. Men i någon sorts intervaller kräks han under några dagar och några gånger per dag. Jag skriver kräks men vad jag borde skriva är kaskadkräks, fontänsprutar. Vi talar om en jetstråle med spyor som når 1,5 meter och lägger en vit gegga på honom, på den som matar, på soffan och en skvätt på golvet.

Vi har precis bytt mat till Enfami, som är bra mot reflux, när övre magmunnen inte sluter tätt. Frågan är dock om det inte är nedre magmunnen som är för trång - ett tillstånd som bara botas med kirurgi. Time will tell. Vi ska på ordinarie läkarkontroll om två veckor. Hoppas vi får svar då. Om knappt två veckor ska han även vaccineras.

Utan gaserna skulle han säkert sova nästan hela natten - istället har han ett sovpass från ca 19 till 23, sedan vaknar han av gaser varje timma till ca halv tre då han får mat.

Kramar Lisa 

Här har det hänt saker. Den 25 februari kom vår tvillingängel Valdemar. Vi var i Sundsvall då min man var där i jobbet. Jag snöt ut honom kan man säga, eftersom han varit död i magen i 10 veckor var han ju liten. Han vägde 127 g och var 20 cm lång. Vi hade där även en fin minnesstund och namnceremoni så det känns bra. Skönt att han kom ut först så vi kunde ha den stunden innan nästa kom.

Vi fick åka till Östersund, vårt hemma BB och jag blev inlagd där den 26 februari. På kvällen den 27 så började det men värkar och sen gick det ganska fort och kl 01.49 den 28 februari dök lilla Signe upp. Hon föddes i vecka 34+0 men vägde 2910 g och var 48 cm lång så hon var en stor tjej.

Nu ligger vi på neonatal avdelningen, hon mår bra men har problem med gulsot och får ligga mycket under solen. Hon får mat via sond men jag pumpar och hon får de jag får och annars donerad bröstmjölk. Men hon ammar varje måltid och förhoppningsvis kan vi sluta med sonden så småningom.

Vi kommer att vara kvar här 1-3 veckor men vi har ett eget rum som är jättefint och vi har Signe hos oss hela tiden. Det är visserligen jobbigt med matning var tredje timme men det går ju, man får sova mellan varven.