Håhå!

När man tror att man har det jobbigt får man det ännu jobbigare. Efter barnläkarbesöket jag skrev om senast - som var värdelöst - fick vi kontakt med annan bättre läkare. Men fortfarande finns ingen hjälp och minst av allt någon bot för Bobos gasbesvär. Våra nätter är alltså fortsatt jobbiga. men min man har semester så jag har kunnat sova tidig kväll som vanlig, kanske mellan 19 och 23 och sedan som extra sömn mellan 5 och 8 på morgonen. Uthärdligt.

Och så. I söndags morse. Jag sätter mig på toaletten och kissar. När jag ska resa mig upp går det inte. Jag sitter på toalettstolen i 1 h, med treo comp (starkt smärtstillande) i kroppen. Sedan sitter jag på en stol strax utanför badrummet i ytterligare 3 h. Det enda jag kan göra är att sitta och att med hjälp av en hög kattställning (för klös av klor) häva mig upp till halvstående. Att resa mig upp helt är omöjligt. Dock, tillslut släpper det. Jag kan gå, med smärta. Dagarna är uthärdliga särskilt eftermiddagarna - när man blivit varm i de i värmen obefintliga kläderna - men nätterna är svåra. Min man måste ta hela nätterna för jag kan omöjligt ta mig upp tillräckligt fort när Bobo vaknar, och jag kan omöjligt gå omkring med gasattacks-baby. Så nu hoppas vi att det löser sig med sjukskrivning för mig i en vecka eller två och att han är hemma från jobbet med föräldrapenning. Jag har varit till läkare och ska till sjukgymnast imorgon. Den akuta fasen är jag inte så orolig för - men hur ska jag klara och orka allt bärande och all sömnbrist sedan när jag är hyfsat bra och min man måste jobba igen???

Klart slut för denna gång Lisa och Bobo