Hej allihopa!

Här kommer lite historik om mig. Jag och min man har försökt få barn i 5 år. Efter 5 misslyckade IVF utan någon graviditet sa vår läkare att hoppet är ute för oss. Detta pga mina skruttiga ägg. Jag fick alltid ut få mogna ägg, som sällan blev befruktade. De som blev det dog oftast efter 1-2 dagar. Att få den domen när man är 33 år kändes för djävligt. Snabbt bestämde vi oss för ÄD och nu ett år senare är jag gravid och går in i vecka 23 på fredag! Vi har gjort vår ÄD på AVA i Tammerfors. Vi fick tillbaka ett 9-celligt ägg och har 9 "syskon" i frysen.

Idag har vi beställt vagnen! Helt otroligt overkligt, men eftersom leveranstiden är drygt 3 månader gjorde vi det nu.

Grattis Lisa till det lyckade VULet!

Hej allihop. jag hoppas Pigan, Carina och Anna läser det här och kanske några till. För er som inte vet har jag och min man varit i Riga för äggdonation. Vi träffades sent i livet, försökte på det "naturliga" sättet i ca 3 år. Vi visste att chansen att lyckas var liten för nu är jag 46 och mina äggceller lika gamla som jag. Så nu i våras åkte vi till AVA-kliniken i Riga, bestämde oss för att försöka och jag påbörjade medicinering. I mitten av maj återvände vi för embryo transfer och två veckor senare testade jag positivt. Några oroliga veckor följde efter det i väntan på det första tidiga ultraljudet. Ser man ett hjärta som slår då har man kommit en viktig bit på vägen. Missfallsrisken är mycket lägre efter det.

Idag var vi på ultraljud. Vi såg ett hjärta som slog! Läkaren trodde att det var ett och inte två, men det är osäkert när det är så tidigt. Men helt klart ett pickande hjärta eller snarare en blinkande ljus prick. Så nu hoppas jag att min oro lägger sig lite och att vi båda kan njuta av graviditeten. För min man har det varit mycket overkligt fram tills nu.

Kramar till alla

Vi är några som ville starta en klubb för oss som tillverkar bebisar, eller vill tillverka, genom äggdonation.