Jag har ätit östrogen piller i fem dagar nu och än så länge känner jag inga biverkningar. Ska man göra det?

Jag har haft lite småmagknip men inget annat, hoppas det blir det enda. Dig Lisa, kan jag inte hjälpa för jag har ju inte varit där ännu...

Aldrig hade jag trott att jag skulle vara tacksam för att jag är arbetslös, men det är jag. Hade jag haft ett arbete skulle jag hela tiden fundera på om jag var sjuk nog att vara hemma eller frisk nog att klara av att arbeta. I princip sedan återkomsten från Riga har jag mått likadant. Det är progresteron-hormonet som är boven. Jag tar det i tablettform och särskilt efter morgondosen blir jag rejält påverkad. Jag tar tabletterna så fort jag stiger upp och sedan äter jag frukost, ca 1 h senare känner jag mig ofta som en klubbad säl. Jag lägger mig ner och pang så somnar jag, sover en halvtimma och mår bättre när jag vaknar. Lite yrsel sitter i, men jag ger mig ut på promenad i alla fall, annars hinner hela dagen gå utan någonting.

Sedan har det tillkommit direkta graviditetsplågor. Förstoppning. Har ätit katrinplommon så det sprutar ur öronen utan nämnvärt resultat. Sedan några dagar tar jag ca 1/2 matsked hela linfrön över filen på morgonen och skillnaden är stor. Tack!

Illamåendet som varit som fjärilsvingar har den senaste veckan ökat i styrka. Men jag känner ingen lust att kräkas. Tacksam för det. Jobbigt med medicineringen då.

Mat. Ofta vet jag inte om jag är hungrig eller inte. Det suger till i magen. Det hela kompliceras av att jag i vanliga fall äter ofta (har problem med blodsockernivån) och tycker att om jag äter oftare än jag brukar, var tredje timma, så gör jag inget annat än äter. Jag vill inte längre äta fullkornsbröd p g a illamående, utom på morgonen, då klarar jag av det. Knäckebröd däremot går bra. Jag verkar vara lite tvärtom. Morgon och middag kan jag äta nästan som vanligt, eftermiddag och kväll måste jag hitta nya lösningar. Och så går det väldigt fort från inte hungrig till måste ha mat NU.

Andfådd har jag varit i flera veckor. Egentligen inget problem. Men det känns lite underligt att gå på promenad eller uppför en trappa och andas som en blåsbälg efteråt.

Jag är nu i nionde veckan, d v s 8 hela veckor plus ett antal dagar. Hur går det för er andra, hur mår ni?