Ja så fick jag då äntligen en liten lucka så att jag både orkar och hinner skriva lite...... Våra barn föddes den 12 februari på Malmö KK. En flicka och en pojke, Ida och Malte. Jag födde dem i vecka 40+2 vilket ju inte är så vanligt. Vi hade ju varit beredda i en månad minst. De var beräknade den 9 feb och då hade vi en tid för undersökning för eventuell igångsättning. Efter att ha pratat med barnmorska och läkare bestämde vi oss för att sätta igång dem. De låg båda med huvudet ner så en vanlig förlossning var ju möjlig. Blev igångsatt  tisdag förmiddag och värkarna kom igång direkt. Men onsdag natt kl 03.00 hade det fortfarande inte hänt mer och värkarna hade avstannat så vi fick sova och åka hem onsdag förmiddag för att invänta att det skulle komma igång mer. Snopet. Torsdag morgon hade vi tid för undersökning igen. Då såg de att pojkens huvud låg så långt ner att det inte gick att mäta och att han ínte hade så mycket fostervatten. Altså var det dags för dem att komma ut och jag blev igångsatt igen torsdag middag.  Malte föddes fredag morgon 03.28 och Ida kom 17 min senare. Jobbiga timmar och det tog ett bra tag innan vi hämtade oss. Låg kvar på bb eftervård ett par dagar då mitt hb var väldigt lågt och för att vi fått två. Även min man fick stanna vilket var jätteschysst. Malte var ganska liten, 2300 och Ida 2800.

Men de mår bra och det är så skönt att det är över och att de mår bra. De har nu växt på sig rejält och imorgon blir de 6 veckor.

Är ganska trixigt med maten. Både ammar och ger ersättning och försöker få dem att vara hungriga och mata dem samtidigt. Inte så lätt att komma in i den rutinen. Matningen tar evigheter och vi gick över från drickskål till nappflaska ganska fort. Skönt är att min man är hemma nu de första två månaderna men snart ska han börja jobba igen..... Får väl hitta våra rutiner... Man är glad om man hinner äta och duscha själv mellan mat, blöjor och sömn.

Skönt att höra att ni också mår bra. Känner igen det där med gaser, det kämpar vi också med.

Ha det så bra så länge! kram Anna

Om det inte vore för kaskadkräkningar och gaser så skulle bebislivet vara härligt. Stackars Bobo har hela sitt liv haft gaser och därmed ont i magen, främst på natten. Men när han blivit ca 1 månad började han kräkas vid måltider. Inte varje mål, inte varje dag, ibland inte ens varje vecka. Men i någon sorts intervaller kräks han under några dagar och några gånger per dag. Jag skriver kräks men vad jag borde skriva är kaskadkräks, fontänsprutar. Vi talar om en jetstråle med spyor som når 1,5 meter och lägger en vit gegga på honom, på den som matar, på soffan och en skvätt på golvet.

Vi har precis bytt mat till Enfami, som är bra mot reflux, när övre magmunnen inte sluter tätt. Frågan är dock om det inte är nedre magmunnen som är för trång - ett tillstånd som bara botas med kirurgi. Time will tell. Vi ska på ordinarie läkarkontroll om två veckor. Hoppas vi får svar då. Om knappt två veckor ska han även vaccineras.

Utan gaserna skulle han säkert sova nästan hela natten - istället har han ett sovpass från ca 19 till 23, sedan vaknar han av gaser varje timma till ca halv tre då han får mat.

Kramar Lisa