Baby är stillsam av sig men med kraftigare "sparkar" några gånger per dag sedan 1-2 veckor. I söndags hade jag fullt upp, likaså i måndags. På kvällen frågade jag mig själv när jag senast känt av baby (mer än fjärilsvingar). Svar vet ej. Tisdagen kom och gick utan de kraftigare sparkarna jag tänkt mig bara skulle öka i styrka och antal. Onsdagen kom och gick på samma sätt. På kvällen körde jag med ett trick jag läst att man kunde sätta igång baby med. Jag drack ett stort glas iskall saft och lade mig ner och väntade i en timma. Ingenting hände förutom att jag nickade till då och då, men baby rörde sig inte. (Läskigt nog drömde jag att min döda katt var levande igen, men att bara jag kunde se henne).

Så på torsdagmorgon ringde jag till mottagningen jag är inskriven på. Barnmorskan jag pratade med fick mig nästan att gråta. "Om du är orolig tycker jag absolut att du ska ringa till förlossningen." Jag ringde dit och en lugn person sa att "tja, du kan ju få komma hit..." (underförstått, om du nu verkligen måste). Men jag blev lugn av det, men sa att jag kommer. Åkte dit (samma ställe dit jag går för specialistmödravård), fyllde i ett papper och väntade. En barnmorskeelev (nästan klar) kom och tog en CTG-kurva på mig. Vilket inte alls var någon sorts avancerad apparat som jag föreställt mig. Bara en hjärtljudsmätare och en mätare av livmoderns sammandragningar. Båda små dosor som låg mot min mage, med band om dem och magen. Så fick jag ligga i 20 minuter och så skulle jag trycka på en knapp varje gång jag kände av baby. Svårt! (Men nu kom faktisk 2-3 lite kraftigare signaler). 

Efter det vänta igen och så träffade jag en ung läkare som sa att kurvan var svårtolkad och eftersom det var så lång tid jag inte känt något mer än fjärilsvingar så skulle de göra ultraljud. Jag fick en tid en och en halv timma senare (jag åt lunch). Ultraljudsläkaren kände igen mig. "Men har inte du varit här nyligen?" Hon kollade baby och att flödet i navelsträngen var ok. Allt var BRA! Hon sa att baby var livlig! Baby väger nu en aning mer än ett kilo och är fortfarande lite plus i vikt för sin ålder. Trehundra grams viktuppgång på två veckor, inte illa!

Väntade en gnutta till och träffade en annan läkare som konstaterade att allt var bra. Enda förklaringen är att baby kanske vänt sig och sparkar åt ett annat håll.

Ja, det är bara att vänja sig...